Vårkänslor

Våren är här! Vilken lycka. Jag älskar den här tiden på året. Det är så mycket förväntan i luften, så mycket bubblande lycka under huden. Det är som om jag upplever våren på nytt varje år. Jag vill stanna tiden och bara vara i detta. Som ett litet barn som inte vill bli vuxen. Så snart allt slagit ut är det så fort över... 

Om två dagar åker familjen på semester till Gran Canaria. En semester som vi egentligen inte har råd men men vad sjutton. Vi behöver verkligen ett avbrott från vardagen just nu. Sedan om vi hade behövt åka över halva jordklotet för det, ja, det är en helt annan fråga (verkligen inte oviktig). Jag kan säga att mina tankar på miljömedvetenhet hade inte slagit ut i blom när resan bokades. 

Det har varit för mycket en tid, mycket på det sättet som jag inte vill att livet ska vara. Jag har för mycket som far i mitt huvud, så mycket krav och viljor som brottas. Jag vill ha något annat, något nytt, utveckling. Då blir det lätt för mycket på alla plan. Jag måste välja och jag måste fokusera. Jag har också två små barn som behöver mig, och det ger mig dåligt samvete just nu. En vecka hemifrån blir toppen. In/ut-redovisning får vänta tills vi kommer hem. 

TV:n strikes back

Jag har tidigare skrivit om mina tankar runt för mycket TV-tittande. Faktum är, och jag hatar att säga detta, jag är där igen. För mycket TV, för lite kreativitet, för lite egentid, tid för fria tankar, bearbetning.

Både min man J och jag har haft ganska tuffa månader. Mitt jobb har varit en dålig och energikrävande miljö en längre tid. Sista månaden det har kulminerat och konflikterna som legat och pyrt länge kommit upp till ytan. Det tar kraft och energi, mer än jag trodde. (Jag har aldrig varit där förr, all respekt till människor som blir utbrända och sjukskriva av dålig arbetsmiljö.) Min man har haft tokmycket att göra. Stress, alltså. Han kom hem en dag och sa att han "glömt" att äta lunch. Det är inte bra. Vi har varit trötta på kvällarna, urlakade, våra jobb har tagit långt mer kraft än vi vill att de ska ta. Och vad gör vi? Jo, vi orkar inget annat än att titta på TV. Eller i vårt fall, TV-serier på Netflix.

Det är så intressant. Just då, när vi verkligen behöver få tänka, få rätsida på livet, komma tillbaka, återhämta oss, just då, orkar vi inte. Just då, väljer vi TV:n. Det är märkligt. Jag tänker på barnen och deras dataspelande och Ipad-ande, som vi vuxna ofta är så negativt inställda till. "De ska inte sitta inne och spela, de ska vara ute och leka". Vi är inte bättre vi vuxna. Så fort livet är lite jobbigt, vill vi också bli passiva och bli underhållna. Okej, jag generaliserar. Men jag tycket det är intressant. Just när vi behöver det som mest, den fria, tysta tiden, väljer vi bort den.

Så vad händer här hemma? Jo, vi ska upp i sadeln igen. Ikväll är TV:n avstängd.

In/ut vecka 9

+
2 klänningar till dottern (Åhlens, varav en i ekobomull)
3 leggings till dottern (HM, stod ekologisk bomull på, men vete tusan?)

-
11 st urvuxna barnkläder (ska skänkas till kusinen)
1 par gamla glasögon (slängs)
1 skärp (skänker)
2 st glasunderlägg (skänker)
2 krukor (skänker)

Summa:-12. Börjar komma in i tänket på ett bra sätt! Rensning fortsätter och ska så göra. Idag fick jag en låda med begagnade barnkläder av en kollega. Massa bra utekläder till nästa vintersäsong. Ibland tror jag att börjar man ge, kommer man att få. 

Snart blir mitt sovrum ännu mer mitt

Nu har jag löst mitt sovrumsproblem! Via tre nya kuddar och en gardin från Gudrun Sjödén. Jag har alltid älskat hennes tyger, härliga färger och tidlösa mönster. Tygerna var dessutom i ekobomull. Denna gång unnar jag mig något jag verkligen tycker om och springer inte iväg och köper första bästa, billigaste. Jag är jättenöjd. Både med mina inköp och mitt eget beteende.