No more köpstopp

Ja, du hörde rätt. Jag som slog på stora trumman och minsann skulle ta mina funderingar om konsumtion "hela vägen". Inga mer tankar utan nu jäklar ska det bli handling.

Faktum är att jag har funderat ganska mycket på nyttan med ett köpstopp. Till en början tyckte jag att det kändes spännande och det triggade mig också att jag rentav mådde dåligt att att inte FÅ handla. Sista tiden har det snarare känts som att jag skjuter över målet. Det är svårare att träna på medveten konsumtion när man inte får handla någonting. Det finns liksom inget att träna på. Jag har en liknelse. Du behöver verkligen gå ner i vikt. Vilket fungerar bäst: Att börja viktminskningen med att fasta alternativt gå runt på diverse bars och proteinpulver för att "avgifta dig" och komma igång? Eller att från början ta itu med ditt beteende och lära dig ett nytt, sundare beteende när det gäller mat och motion? Vi är olika, men för min del pekar det åt nummer två.

Därför börjar jag med in/ut-modellen som jag läst på flera bloggar. Varje vecka kommer jag att redovisa veckans inköp och veckans utresning och tanken är att försöka ligga på minus.

För alla inköp gäller: Handla eko. Handla secondhand. Kolla vad som finns hemma först. Fundera på om du verkligen behöver det.

Lugnet börjar lägga sig

Tro det eller ej, men jag börjar vänja mig vid att inte shoppa. Iallafall känns det just nu överkomligt, jag tänker inte så mycket på det längre. Går inte i affärer, kollar inte upp varor i olika webbutiker eller hänger på Tradera. Visst tänker jag ofta på saker jag vill ha, men inte på samma hetsiga sätt. Shoppa är inte den omedelbara lösningen på alla behov som dyker upp. För hur många gånger har det inte varit så, att när jag bara låter tiden gå lite, har jag ett par gardiner i lådan som passar jättebra i just det rummet. Eller så kan jag flytta runt bland gardinerna och vips så kändes hemmet nytt igen (nu låter det som om gardiner är min favorithobby, det stämmer inte, men principen!) Jag märker att det har hänt något och det tog ungefär en månad att hamna i detta stadium. Jag kallar mig på inget sätt omvandlad, men jag har tagit ett steg åt det håll jag vill. Nu återstår två månader och sedan vidare in i nästa stadium - det konsumtionsmedvetna. Jag kan, jag vill, jag vågar!

SALE SALE SALE!

Jag skulle till systemet innan jag åkte hem i fredags och tvungen att gå en sväng genom stan. Hela stan var tapetserad med röda skyltar: "Halva priset på allt", "SALE, SALE, SALE", "70%"! Ärligt talat, och jag skäms nu, jag fick kämpa för att nonchalera dem. Jag har köpstopp. Och dessutom, jag behöver ingenting just nu. Men ändå... tänk om jag missar något?

Jag höll ut bra till en början. Sedan plötsligt, skulle bara gå igenom H&M på väg till bussen, lite snabbt, varför inte liksom? Sedan var det kört. Jag hittade billiga shorts till lilleman, 50 kr! Köpte två par. Och så ett par för 30 kr till E, liksom ett dubbelpack toppar till E för 50 kr. Och så T-shirts till N, 50 kr. Vi åker ju på solsemester i mars, blir perfekt, tänkte jag. NÖJD. (Det var ju inte till mig heller, så inget dåligt samvete, underbart!)

Jag funderade sen på bussen. Vad är det med mig och rea? Jag ÄLSKAR verkligen rea. Minst halva min garderob är inhandlad på rea eller second hand. Jag kom fram till följande saker:

Jag gillar att handla MYCKET saker. Komma hem med fulla kassar. Det är en skönt känsla i det. Det är lite som att tappa kontrollen, freaka ur, gå loss, äta för mycket smågodis. Shit vad galet, det var en märklig känsla när jag kom på detta, men det är helt sant. 

Jag har svårt att fokusera, att bestämma mig för vad jag gillar. Handla mycket = behöver inte bestämma sig. Fyller bara på, en rejäl bunt, alltid något som funkar. Måste jag köpa en tröja till mig för 500 kr istället för 10 för 50 spänn, vad ska jag välja då? Vad gillar jag? Vem är jag? Vilket märke är jag? Jag måste ta ett beslut och det är jobbigt. Tänk om jag väljer fel?

Jag är snål. Jag har svårt att unna mig saker. Jag har det hemifrån. Mina föräldrar handlar alltid på rea eller i lågprisbutiker. De frågar alltid vad saker kostar. Det ska vara BILLIGT, då är det bra.

Så här skulle jag vilja att det var:
Jag handlar nya kläder sällan, när jag handlar är det för att jag behöver något.
Jag handlar i några få utvalda butiker och springer inte runt på stan.
Jag handlar på Second hand, men kommer inte hem med kassar bara för att det är billigt. Därför, för second-hand-fynd gäller: En in - en ut.
Jag använder mina kläder och tar hand om dem.
Freaka ur är härligt, men kan göras på många andra sätt :)

Det var en intressant tankeställare.

Deppigt

Det är verkligen urtråkigt att inte få handla något. Jag vet inte hur många prylar jag tänkt på den senaste veckan som jag skulle vilja köpa. Det känns som om jag hela tiden tänker på saker jag skulle vilja ha. Nytt träningslinne, nya skor, byxor, gardiner, en köksassistent, nya tapeter i köket, nya glasögon, ny matta i hallen... Och då har det gått 15 dagar!

Jag suktar efter saker. Samtidigt som det känns galet. Jag HAR kläder. Jag HAR ett hem fullt med prylar. Varför vill jag bara ha mer, mer? Hemmet ska förfinas, jag ska förfinas, hela tiden. Inget är bra som det är. Mitt hem skulle kunna visa ännu mer vem jag är. Mina kläder skulle kunna ge en ännu bättre bild av mig själv, min garderob mer komplett, roligare, mer spännande. Så ja, jag behöver detta köpstopp. Något är sjukt, inte bara hos mig utan hos oss alla. Jag antar att detta är en fas jag måste igenom. Det deppiga i att inte få köpa något, det överdrivna självömkandet "mitt liv är slut", "vad ska jag nu göra" osv.

Det är lite deppigt just nu. Men jag kan ändå se att en process har startat, någonstans därinne. Den handlar om hur jag skulle vilja att det var. Mitt liv, mitt hem, min vardag. Och det är positivt. Tanken är ju att komma ur "det-här-är-sjukt"-tankarna och komma vidare till något positivt, konstruktivt. Sakta, sakta, har processen startat och jag är glad att det går sakta. För det här ska bli på riktigt, inga quick-fix denna gång, utan på RIKTIGT.

Habegär

Idag var jag och käkade lunch med en kompis som är en riktig shopoholic. Givetvis tog vi en sväng i några klädbutiker innan hemgång. Och de här små darlingarna...hade jag inte köpstopp och lite bättre betalt skulle jag gärna ta hand om dem.

Men. Köpstoppet har pågått i sju dagar och jag är fortfarande deltidsarbetande statsanställd med bil- och huslån så även utan köpstopp lär flukta får bli min lott i livet. Dock, egentligen är det precis den typen av skor jag skulle vilja satsa på, hållbara och tidlösa skor man kan ha i tio år. Skinn, givetvis. "Du? Ha samma skor i tio år?!" kommenterade J. Jag ska allt visa honom! Det blir troligen billigare i längden, än att springa och köpa ett skitskor i syntet för 300 kr varje höst och vår. Om man bara ser till den ekonomiska aspekten.

Köpte också ett packe med trosor till E på rea. Det kändes sådär. Hon har väl egentligen så att hon klarar sig... Jag var däremot på väg att köpa ännu mer, så någon slags seger var det väl ändå.

Däremot berättade jag inte om mitt köpstopp för min shoppingälskande väninna. Varför? Är jag rädd att uppfattas som udda, eller kanske pretentiös? Jag vet inte. Det får jag återkomma om. 

Köp-fail

Jamen självklart. Upptäckte i går att N hade för små byxor. Han har legat mellan stl  92 och 98 ett tag och jag har anat att det snart är dags att börja byta ut hans garderob.Vad gjorde jag? Jo, slängde mig på tradera och hade inom en timme budat in ett par nya jeans till honom i nya storleken.

Idag kollade jag av en slump igenom E:s gamla avlagda kläder. Vad hittar jag där? Jo, fyra par byxor i stl 98 som nu efter att jag provat dem passar alldeles utmärkt på lillebror.

Okej, det handlar om 50 spänn, men det är grejen. Köpa nytt (eller begagnat) är så lätt, jag (och jag tror även de flesta av oss) går instinktivt mot den lösningen. Det ska gå snabbt och vi har inte tid eller energi att tänka över om det finns en annan, mer hållbar lösning. Nästa gång jag tycker att det är något "vi bara måste ha" ska jag pausa och öva mig på eftertänksamhet. N och E kommer inte att gå under av att vänta någon extra vecka på nya kläder.

Dags för köpstopp

Jag har funderat länge. Jag har vägt fram och tillbaka. Jag har ibland tänkt att det är för extremt och lite löjligt. Borde det inte bara räcka att bli lite mer medveten? Nej, det gör det inte. Ska det vara ska det vara. Nu kör jag all-in. Åminstone my way. Det blir ett slags köpstopp.

Syftet är att utmana och "rena" mig själv (Ja, det sista lät floskligt, jag erkänner.). Jag tror att jag ofta shoppar av fel anledningar, och att det är något annat jag behöver. Till exempel egentid, en stund av kreativitet, tänka eller en utflykt i naturen. Det får gärna bli lite jobbigt. Jag tror nämligen att när det blir lite jobbigt och när man är begränsad, då kommer kreativiteten fram. Det ska bli kul att se vad som händer. Jag börjar med tre månader, så får vi se sedan.

Här är mina regler för köpstoppet:
- Inga prylar eller kläder
- Förbrukningsmaterial är ok, dock ska antalet hygienprodukter minskas
- OM jag ABSOLUT behöver något (och då ska det vara en nödsituation, tex att något går sönder): Köp begagnat eller köp något jag kan ha i tio år, minst.
- Presenter är ok, vid födelsedagar. Tänk däremot på VAD, gärna en upplevelse. Gå-bort-presenter ska jag försöka göra själv.
- Barnen: Omfattas inte av köpstoppet. Däremot kommer jag att köpa mindre till dem och av det som är tvunget försöka köpa begagnat. 
- Saker som rör mina hobbys, ex trädgård, bakning, böcker: det är ok om det är rena växter, men inte prydnader, krukor osv. Samma gäller bakning. Böcker lånas på biblioteket.