Bekännelse

Jag har en öm punkt när det gäller shopping. Det är smycken. Silversmycken, örhängen, bijouterier... När jag storrensade för några veckor sedan rensade jag ur massor med (oäkta) smycken men jag ska erkänna, jag har en hel del kvar.

Det konstiga är att jag använder inte särskilt mycket smycken. Kanske något per dag, men inte alltid. Och billiga bijouterier känner jag mig oftast just billig i. Mot bakgrund av det är det ju konstigt att jag alltid dras till smyckeshyllan när jag är i klädaffärer. Och jag ska erkänna, under min vecka på Gran Canaria lyckades jag dra med mig två halsband hem och en ring. TROTS att jag fortfarande har min idé om att inte samla på mig saker, att rensa ännu mer och att undvika onödig shopping. Visst är det konstigt?

Jag funderar lite på vad det är jag dras till. Det måste ju vara något estetiskt, det vackra, formerna. Kanske kan jag få utlopp för det på något annat sätt. Eller kan jag börja göra egna smycken istället? Eller köpa mer kvalitet och hantverk? Jag tror inte på att strypa det som gör mig lycklig. Men jag ser ju själv att det konsumtionsmönster jag har just nu inte riktigt är hållbart...

In/ut vecka 9

+
2 klänningar till dottern (Åhlens, varav en i ekobomull)
3 leggings till dottern (HM, stod ekologisk bomull på, men vete tusan?)

-
11 st urvuxna barnkläder (ska skänkas till kusinen)
1 par gamla glasögon (slängs)
1 skärp (skänker)
2 st glasunderlägg (skänker)
2 krukor (skänker)

Summa:-12. Börjar komma in i tänket på ett bra sätt! Rensning fortsätter och ska så göra. Idag fick jag en låda med begagnade barnkläder av en kollega. Massa bra utekläder till nästa vintersäsong. Ibland tror jag att börjar man ge, kommer man att få. 

In/ut vecka 7

+
Två nallar till barnen - alla hjärtans dag-presenter
Två nya kjolar från HM (letat runt på secondhand men inte hittat något)
En sommarklänning secondhand
En packe nya strumpor
Summa: 6

-
Klädutrensning:
Tre jeans (Pga av efterlängtad viktuppgång! De ska bort, äntligen!!)
Tre scarves
En kofta
En kavaj
Två par barnvantar
Ett par barnbyxor
Allt går till Stadsmissionen
Summa: 11

Total summa: - 5

Jamen se där! En bra vecka.

Avd: Kill your darlings

Den här kavajen köpte jag för 10 år sedan och den är fortfarande oanvänd. Jag undrar verkligen varför jag har sparat den i alla år. Kanske för att den var ganska dyr? Kanske för att en modeintresserad vän propsade på och verkligen tyckte att jag skulle bli skitsnygg i den? Kanske för att det är den första och enda kavaj jag någonsin ägt, och just när jag köpte den hade jag någon idé om att jag skulle bli mer välklädd. Mer kavaj och mindre noppiga koftor (påhejad av min kompis). En idé som hängde i ett par år, fast bara just som idé. 

För ja, nu blev det så att jag fortsatte med koftor. Kavajen blev aldrig använd. Och i dag är jag ganska nöjd med min koft-stil. Detta är kanske mitt sämsta köp någonsin. Denna kavaj är inte jag och har aldrig varit. Och ändå har den hängt kvar som den eviga påminnelsen om mitt felköp. MEN NU. Nu ryker den till stadsmissionen.

Lärdom: Lyssna på dig själv istället.

SALE SALE SALE!

Jag skulle till systemet innan jag åkte hem i fredags och tvungen att gå en sväng genom stan. Hela stan var tapetserad med röda skyltar: "Halva priset på allt", "SALE, SALE, SALE", "70%"! Ärligt talat, och jag skäms nu, jag fick kämpa för att nonchalera dem. Jag har köpstopp. Och dessutom, jag behöver ingenting just nu. Men ändå... tänk om jag missar något?

Jag höll ut bra till en början. Sedan plötsligt, skulle bara gå igenom H&M på väg till bussen, lite snabbt, varför inte liksom? Sedan var det kört. Jag hittade billiga shorts till lilleman, 50 kr! Köpte två par. Och så ett par för 30 kr till E, liksom ett dubbelpack toppar till E för 50 kr. Och så T-shirts till N, 50 kr. Vi åker ju på solsemester i mars, blir perfekt, tänkte jag. NÖJD. (Det var ju inte till mig heller, så inget dåligt samvete, underbart!)

Jag funderade sen på bussen. Vad är det med mig och rea? Jag ÄLSKAR verkligen rea. Minst halva min garderob är inhandlad på rea eller second hand. Jag kom fram till följande saker:

Jag gillar att handla MYCKET saker. Komma hem med fulla kassar. Det är en skönt känsla i det. Det är lite som att tappa kontrollen, freaka ur, gå loss, äta för mycket smågodis. Shit vad galet, det var en märklig känsla när jag kom på detta, men det är helt sant. 

Jag har svårt att fokusera, att bestämma mig för vad jag gillar. Handla mycket = behöver inte bestämma sig. Fyller bara på, en rejäl bunt, alltid något som funkar. Måste jag köpa en tröja till mig för 500 kr istället för 10 för 50 spänn, vad ska jag välja då? Vad gillar jag? Vem är jag? Vilket märke är jag? Jag måste ta ett beslut och det är jobbigt. Tänk om jag väljer fel?

Jag är snål. Jag har svårt att unna mig saker. Jag har det hemifrån. Mina föräldrar handlar alltid på rea eller i lågprisbutiker. De frågar alltid vad saker kostar. Det ska vara BILLIGT, då är det bra.

Så här skulle jag vilja att det var:
Jag handlar nya kläder sällan, när jag handlar är det för att jag behöver något.
Jag handlar i några få utvalda butiker och springer inte runt på stan.
Jag handlar på Second hand, men kommer inte hem med kassar bara för att det är billigt. Därför, för second-hand-fynd gäller: En in - en ut.
Jag använder mina kläder och tar hand om dem.
Freaka ur är härligt, men kan göras på många andra sätt :)

Det var en intressant tankeställare.

Deppigt

Det är verkligen urtråkigt att inte få handla något. Jag vet inte hur många prylar jag tänkt på den senaste veckan som jag skulle vilja köpa. Det känns som om jag hela tiden tänker på saker jag skulle vilja ha. Nytt träningslinne, nya skor, byxor, gardiner, en köksassistent, nya tapeter i köket, nya glasögon, ny matta i hallen... Och då har det gått 15 dagar!

Jag suktar efter saker. Samtidigt som det känns galet. Jag HAR kläder. Jag HAR ett hem fullt med prylar. Varför vill jag bara ha mer, mer? Hemmet ska förfinas, jag ska förfinas, hela tiden. Inget är bra som det är. Mitt hem skulle kunna visa ännu mer vem jag är. Mina kläder skulle kunna ge en ännu bättre bild av mig själv, min garderob mer komplett, roligare, mer spännande. Så ja, jag behöver detta köpstopp. Något är sjukt, inte bara hos mig utan hos oss alla. Jag antar att detta är en fas jag måste igenom. Det deppiga i att inte få köpa något, det överdrivna självömkandet "mitt liv är slut", "vad ska jag nu göra" osv.

Det är lite deppigt just nu. Men jag kan ändå se att en process har startat, någonstans därinne. Den handlar om hur jag skulle vilja att det var. Mitt liv, mitt hem, min vardag. Och det är positivt. Tanken är ju att komma ur "det-här-är-sjukt"-tankarna och komma vidare till något positivt, konstruktivt. Sakta, sakta, har processen startat och jag är glad att det går sakta. För det här ska bli på riktigt, inga quick-fix denna gång, utan på RIKTIGT.