Tjena bloggen!

Jag trampar igång bloggen igen. Jag tappade sugen, men sugen är tillbaka. No offense bloggen, det måste kännas rätt och det gör det nu igen. Kanske byter jag namn, kanske byter jag inriktning, kanske breddar jag mig, jag vet inte, vi får se. Egentligen är det så mycket som rör sig i mitt huvud och så mycket som jag vill skriva om som går utanför tankarna jag hade om prylar och ekologiskt leverne. Jag känner mig redo för en förändring i livet, och det handlar om större perspektiv som den jag är och den jag vill vara. Möjligen hänger det ihop trots allt. Ett enklare liv är ju även det liv jag själv vill leva, det liv som kommer allra längst inifrån mig själv. 

Lite har hänt på vägen sedan sist:

Jag har slutat äta kött, åtminstone rött kött. I åratal, vi snackar ÅRATAL har jag funderat över detta och velat, fram och tillbaka. Tänkt att barnen, BARNEN, de stackars barnen som får en mamma som inte ÄTER ALL MAT, det är ju fasansfullt. Men vet ni vad, nu är de 3 och 6 år och jag är banne mig 37 år och har kompromissat färdigt när det gäller en så livsviktig sak som vad man stoppar i sig. I juni sa jag bye bye till det röda köttet och förutom en svacka i somras när grillarna var igång som mest så har jag inte ångrat mig. 1-0 till mig.

Växthuset blev en succé! Jag har skördat gurka i juli och i augusti fram till nu har vi varit helt självförsörjande på tomater. Det har varit superkul även om krafterna börjar sina lite nu, jag glömmer att vattna och att stänga dörren trots att temperaturen går ner mot fyra grader nu på nätterna. Resten av grödorna, förutom squashen och sockerärtorna, har däremot inte gått så bra i år, men vad jag förstår kan det vara så. Grannen som är hobbyodlare säger att "jamen så är det ibland, man fattar inte alltid varför det liksom inte funkar". På ´at igen, nästa år.

Jag har startat eget vid sidan om jobbet! Min hemliga dröm, att starta eget, jag gjorde det till sist. Inom vad, det är fortfarande hemligt på bloggen. Några jobb har jag fått, genom gamla kontakter. Jag har inte gjort något för att sälja in mig ännu. Funderat ganska mycket på vad jag vill, det har gått lite upp och ner men NU, nu är jag säker. Detta är vad jag vill satsa på och jag hoppas att om jag inte kan leva på det, så kanske det kan ge mig kontakter som kan ge mig ett annat jobb så småningom. För det är vad jag vill. Mitt jobb har dränerat mig på energi i 1,5 år och nu är det dags att våga ta ett nytt steg. Här ska ni veta har jag en stor utmaning. Jag har etiketter jag har satt på mig själv sedan jag var liten, om vad jag kan och vågar. Jag går och funderat varje dag nu på hur jag ska ta mig an denna mitt livs nästa utmaning, bryta, kliva ur, gå vidare.

Bekännelse

Jag har en öm punkt när det gäller shopping. Det är smycken. Silversmycken, örhängen, bijouterier... När jag storrensade för några veckor sedan rensade jag ur massor med (oäkta) smycken men jag ska erkänna, jag har en hel del kvar.

Det konstiga är att jag använder inte särskilt mycket smycken. Kanske något per dag, men inte alltid. Och billiga bijouterier känner jag mig oftast just billig i. Mot bakgrund av det är det ju konstigt att jag alltid dras till smyckeshyllan när jag är i klädaffärer. Och jag ska erkänna, under min vecka på Gran Canaria lyckades jag dra med mig två halsband hem och en ring. TROTS att jag fortfarande har min idé om att inte samla på mig saker, att rensa ännu mer och att undvika onödig shopping. Visst är det konstigt?

Jag funderar lite på vad det är jag dras till. Det måste ju vara något estetiskt, det vackra, formerna. Kanske kan jag få utlopp för det på något annat sätt. Eller kan jag börja göra egna smycken istället? Eller köpa mer kvalitet och hantverk? Jag tror inte på att strypa det som gör mig lycklig. Men jag ser ju själv att det konsumtionsmönster jag har just nu inte riktigt är hållbart...

Rik på riktigt?!

Under min semester läste jag en fantastisk liten bok: Rik på riktigt: en värdefull vardag är möjlig! av Fredrik Warberg och Jörgen Larsson. Jag har haft den i min bokhylla länge och har faktiskt läst den en gång för flera år sedan. Men just nu, snart 37 år, tvåbarnsmor och med en annan vardag än jag hade då, tog den sig rakt in i själen.

Fredrik Warberg och Jörgen Larsson berör precis det jag funderar över: hållbarheten i vårt sätt att leva, hur det påverkar oss som individer, vårt samhälle och vår värld. De sätter också fingret på flera ömma punkter: vårt tv-tittande (och räknar ut hur många timmar vi ägnar åt tv-tittande ur ett livsperspektiv...hua), vårt eviga strävande framåt-uppåt och våra tidsprioriteringar. De pratar om Lagom och om Förnöjsamhet. Två ord jag själv har väldigt svårt att förhålla mig till. Jag föll också för deras tankeexperiment:

Vad skulle vara annorlunda om vi människor helt plötsligt blev materiellt och ekonomiskt förnöjsamma och istället använde all vår förändringsenergi till att förbättra våra relationer?

Denna bok rekommenderas till alla som funderar över vardagen, livet, och hur vi använder vår tid.

(Fick mig också en lite käftsmäll genom detta citat från Täppas Fogelberg: "Att åka på weekendsemester till New York fixar väl vilket pucko som helst, men det är en rejäl utmaning att få en trist tisdag i november att svänga." Precis. Mvh Solstolen på Gran Canaria.)

I'm back!

Det blev visst en bloggpaus. Det var inte meningen, det bara blev så. Jag åkte utomlands en vecka, distansen gav mig tusen funderingar över mitt liv och jag har inte vetat i vilken ände jag ska börja. Jag ser bloggandet som något snabbt och spontant, och ibland är man inte snabb och spontan. Ibland känner jag ut i varje fingerspets hur komplicerat livet är, och det är svårt att sammanfatta tankarna på ett rättvist sätt. Livet är i sig INTE enkelt. Dock är det ju just enkelhet jag söker... Kanske för att enkelhet i det yttre ger mig mer kraft till att förstå Livet, som i sig är komplext, och ska vara.

Det slog mig under min semester är att jag sällan är nöjd. Med någonting. Det finns alltid saker jag borde förbättra. Jag är inget kontrollfreak, ingen perfektionist, men jag är sällan nöjd. Vad är mer enkelhet egentligen? Än att vara nöjd med det man har och den man är?

Ja, utan att blir för privat (jag vet inte hur privat jag har lust att vara), jag har en del att jobba på. Men nu är jag tillbaka. Med en hel del positivt att bygga vidare på. Trädgården den vaknar mer och mer för varje dag. I morgon börjar vi att sätta upp växthuset! Tomatplantorna växer, gurkplantorna också. Jag har också satt kapkrusbär, squash och så lite Blomman för dagen. I morgon ska potatisarna läggas att förgro. Jag äter mer grönsaker än jag gjort på länge. Och dessutom! Jag har börjat cykla till jobbet! En vecka bara, men ändå. 2 mil tur och retur. Jag får min vardagsmotion, och jag har faktiskt tänkt att skippa gymkort bara därför (en sak mindre att fundera på i vardagen!). Mer odlaruppdateringar kommer, och cykeltankar. 

Vårkänslor

Våren är här! Vilken lycka. Jag älskar den här tiden på året. Det är så mycket förväntan i luften, så mycket bubblande lycka under huden. Det är som om jag upplever våren på nytt varje år. Jag vill stanna tiden och bara vara i detta. Som ett litet barn som inte vill bli vuxen. Så snart allt slagit ut är det så fort över... 

Om två dagar åker familjen på semester till Gran Canaria. En semester som vi egentligen inte har råd men men vad sjutton. Vi behöver verkligen ett avbrott från vardagen just nu. Sedan om vi hade behövt åka över halva jordklotet för det, ja, det är en helt annan fråga (verkligen inte oviktig). Jag kan säga att mina tankar på miljömedvetenhet hade inte slagit ut i blom när resan bokades. 

Det har varit för mycket en tid, mycket på det sättet som jag inte vill att livet ska vara. Jag har för mycket som far i mitt huvud, så mycket krav och viljor som brottas. Jag vill ha något annat, något nytt, utveckling. Då blir det lätt för mycket på alla plan. Jag måste välja och jag måste fokusera. Jag har också två små barn som behöver mig, och det ger mig dåligt samvete just nu. En vecka hemifrån blir toppen. In/ut-redovisning får vänta tills vi kommer hem. 

TV:n strikes back

Jag har tidigare skrivit om mina tankar runt för mycket TV-tittande. Faktum är, och jag hatar att säga detta, jag är där igen. För mycket TV, för lite kreativitet, för lite egentid, tid för fria tankar, bearbetning.

Både min man J och jag har haft ganska tuffa månader. Mitt jobb har varit en dålig och energikrävande miljö en längre tid. Sista månaden det har kulminerat och konflikterna som legat och pyrt länge kommit upp till ytan. Det tar kraft och energi, mer än jag trodde. (Jag har aldrig varit där förr, all respekt till människor som blir utbrända och sjukskriva av dålig arbetsmiljö.) Min man har haft tokmycket att göra. Stress, alltså. Han kom hem en dag och sa att han "glömt" att äta lunch. Det är inte bra. Vi har varit trötta på kvällarna, urlakade, våra jobb har tagit långt mer kraft än vi vill att de ska ta. Och vad gör vi? Jo, vi orkar inget annat än att titta på TV. Eller i vårt fall, TV-serier på Netflix.

Det är så intressant. Just då, när vi verkligen behöver få tänka, få rätsida på livet, komma tillbaka, återhämta oss, just då, orkar vi inte. Just då, väljer vi TV:n. Det är märkligt. Jag tänker på barnen och deras dataspelande och Ipad-ande, som vi vuxna ofta är så negativt inställda till. "De ska inte sitta inne och spela, de ska vara ute och leka". Vi är inte bättre vi vuxna. Så fort livet är lite jobbigt, vill vi också bli passiva och bli underhållna. Okej, jag generaliserar. Men jag tycket det är intressant. Just när vi behöver det som mest, den fria, tysta tiden, väljer vi bort den.

Så vad händer här hemma? Jo, vi ska upp i sadeln igen. Ikväll är TV:n avstängd.

In/ut vecka 9

+
2 klänningar till dottern (Åhlens, varav en i ekobomull)
3 leggings till dottern (HM, stod ekologisk bomull på, men vete tusan?)

-
11 st urvuxna barnkläder (ska skänkas till kusinen)
1 par gamla glasögon (slängs)
1 skärp (skänker)
2 st glasunderlägg (skänker)
2 krukor (skänker)

Summa:-12. Börjar komma in i tänket på ett bra sätt! Rensning fortsätter och ska så göra. Idag fick jag en låda med begagnade barnkläder av en kollega. Massa bra utekläder till nästa vintersäsong. Ibland tror jag att börjar man ge, kommer man att få. 

Snart blir mitt sovrum ännu mer mitt

Nu har jag löst mitt sovrumsproblem! Via tre nya kuddar och en gardin från Gudrun Sjödén. Jag har alltid älskat hennes tyger, härliga färger och tidlösa mönster. Tygerna var dessutom i ekobomull. Denna gång unnar jag mig något jag verkligen tycker om och springer inte iväg och köper första bästa, billigaste. Jag är jättenöjd. Både med mina inköp och mitt eget beteende.

Förändra hemma på enklast vis

Jag har ett dilemma. Jag vill verkligen göra om i sovrummet. Det är något med färgerna som jag inte trivs i, det är mörka färger och glansiga, billiga tyger. En stil jag hade för många år sedan och som jag inte trivs i idag. Så vad gör man? Accepterar läget, jag gillar det inte, men det funkar, det måste inte göras, jag får leva med det? Gör om, med nya, billiga tyger, eftersom jag inte har råd med exklusiva material? Sparar till exklusiva material (vet inte hur min otåliga själ ska klara det dock)? Gör om, fast med begagnat, the retro-way? Funderar över sista alternativet. Eller kanske en kombo. Något second-hand, något tyg som jag verkligen gillar som får kosta lite mer.

Det är viktigt för mig att trivas hemma. Det är viktigt att jag känner mig hemma, "det här är jag". Men många, många gånger tidigare har jag sprungit iväg till närmsta billiga butik, läs IKEA, Rusta eller liknande, och handlat så fort impulsen säger mig: "Jag vill göra om". Jag tänker inte göra det nu. Jag tänker fundera och hitta ett nyare, medvetet och hållbart alternativ. I´m moving on...

Älskade, hatade smartphone

Nu ska den här gamla godingen återigen ta ett kliv in i mitt liv. Femton år gammal, något omodern, lite repig och dessutom stendöd. I morgon ska han få nytt liv, och nytt batteri hos någon urmakare i stan.

Nej, det beror inte på nostalgi. Jag har börjat projekt Trappa ner på mobilberoende. Jag är ingen extrem mobilanvändare, har till exempel aldrig spelat mobilspel. Men Facebook, Instagram, Tradera och diverse andra appar brukar få ett antal besök per dag. För många.

I går rensade jag appar. Facebook åkte bort, Twitter också tillsammans med diverse "bra-att-ha"-appar som bara ligger där och skapar oro, aldrig är använda. Instagram behåller jag eftersom jag använder den i mitt jobb. Jag tänker inte sluta med Facebook. Däremot kolla mer sparsamt och från min dator. Det kommer inte ta död på mig, och jag kommer inte blir utesluten ur mina kompisgäng.

Att börja med armbandsklocka igen är ett sätt att dra ner på de säkert 50 gånger per dag som jag trycker på knappen nederst på mobilen för att se vad klockan är. Inte så farligt egentligen, att kolla klockan, men jag tycker att det bidrar till att mobilen används mer än jag vill. 

Utvärdering kommer!

In/ut vecka 8

+
Två par solglasögon (rea)
20 begagnade kläder till stora tjejen (från en vän)

-
11 st blomkrukor (Stadsmissionen)
2 utslitna tröjor (släng)
1 utsliten duk (släng)
15 olika bijouterier (Stadsmissionen)
2 barnmössor (till en vän)
1 trasigt barnparaply (släng)
1 bikini (Stadsmissionen)
1 tröja (Stadsmissionen)

Summa:  -12

En bra vecka ur rensa-perspektivet! Jag är på hugget igen, rensningen fortsätter i nästa vecka. Nu har jag fått igång min man också! Han får däremot föra sina egna listor. På mina listor kommer mina och barnens grejer.

Drickbara nyttigheter

Med en treåring och en sexåring i familjen äts det en hel del köttfärs, falukorv och torskblock. När middagsmaten står på bordet efter diverse stök och stoj kommer man på... just det, sallad! Vad händer, jo vi slänger dit lite tomat, möjligen gurka och sallad, kanske lite morotstavar. Samtidigt som jag egentligen ÄLSKAR frukt, grönsaker och vegetarisk mat (i ett annat liv äter jag bara vegetarisk mat av ekologiska råvaror, det är min drömbild...). Jag försöker äta en frukt till mellanmål men jag är dessutom en kaffejunkie och viger oftast fikapausen till kaffe med mjölk istället. Frukt och grönsaker är ett av mina ständigt dåliga samveten.

Och dåliga samveten, de ska i enkelhetens namn bort. En och en, i lagom takt. Så nu. Nu har jag upptäckt gröna smooties! Vilket perfekt sätt att få i sig massor med nyttigheter! Hälften, frukt, hälften gröna blad och så vatten. Supergott och supernyttigt!

In/ut vecka 7

+
Två nallar till barnen - alla hjärtans dag-presenter
Två nya kjolar från HM (letat runt på secondhand men inte hittat något)
En sommarklänning secondhand
En packe nya strumpor
Summa: 6

-
Klädutrensning:
Tre jeans (Pga av efterlängtad viktuppgång! De ska bort, äntligen!!)
Tre scarves
En kofta
En kavaj
Två par barnvantar
Ett par barnbyxor
Allt går till Stadsmissionen
Summa: 11

Total summa: - 5

Jamen se där! En bra vecka.

Ett steg fram och två steg bak

Det har varit lite tungt ett tag. Det är flera olika saker som har tyngt mig och jag har varit ledsen och frustrerad. Jag har känt att det har varit svårt att fokusera på förändring när livet i sig gungar lite mer än vanligt. Att tänka eko och hållbarhet har känts längre bort. Jag har inte heller kommit så långt i min förändring att det känns självklart och där enkelhet är en naturlig ledstjärna i mitt liv.

Det är ju det där med att ta sig framåt när man trillat tillbaka lite. Det är då det är så lätt att ge upp, tänka whatever, jag orkar inte, jag fortsätter som vanligt, vem bryr sig, varför ska jag? Det känns plötsligt besvärligt, påtvingat. Som om någon har talat om för mig att jag ska starta den här bloggen när jag själv inte vill.

Jag har känt ett behov av att unna mig lite extra och det har gjort mig ledsen att jag inte kan göra det. Och eftersom jag inte har kommit så långt i min förändring har jag inte haft några alternativ mer än att köpa mig något eller att äta något onyttigt. Vad simpel jag låter. Det är jag inte. Men vi har alla våra kamper och resor vi befinner oss på. Jag har inte freakat ur och shoppat loss. Men jag har velat. Och tanken har gjort mig ledsen.

Nu är det lite, lite bättre. Så resan fortsätter, med lite krokigare svängar. Precis som livet är.

No more köpstopp

Ja, du hörde rätt. Jag som slog på stora trumman och minsann skulle ta mina funderingar om konsumtion "hela vägen". Inga mer tankar utan nu jäklar ska det bli handling.

Faktum är att jag har funderat ganska mycket på nyttan med ett köpstopp. Till en början tyckte jag att det kändes spännande och det triggade mig också att jag rentav mådde dåligt att att inte FÅ handla. Sista tiden har det snarare känts som att jag skjuter över målet. Det är svårare att träna på medveten konsumtion när man inte får handla någonting. Det finns liksom inget att träna på. Jag har en liknelse. Du behöver verkligen gå ner i vikt. Vilket fungerar bäst: Att börja viktminskningen med att fasta alternativt gå runt på diverse bars och proteinpulver för att "avgifta dig" och komma igång? Eller att från början ta itu med ditt beteende och lära dig ett nytt, sundare beteende när det gäller mat och motion? Vi är olika, men för min del pekar det åt nummer två.

Därför börjar jag med in/ut-modellen som jag läst på flera bloggar. Varje vecka kommer jag att redovisa veckans inköp och veckans utresning och tanken är att försöka ligga på minus.

För alla inköp gäller: Handla eko. Handla secondhand. Kolla vad som finns hemma först. Fundera på om du verkligen behöver det.

Avd: Kill your darlings

Den här kavajen köpte jag för 10 år sedan och den är fortfarande oanvänd. Jag undrar verkligen varför jag har sparat den i alla år. Kanske för att den var ganska dyr? Kanske för att en modeintresserad vän propsade på och verkligen tyckte att jag skulle bli skitsnygg i den? Kanske för att det är den första och enda kavaj jag någonsin ägt, och just när jag köpte den hade jag någon idé om att jag skulle bli mer välklädd. Mer kavaj och mindre noppiga koftor (påhejad av min kompis). En idé som hängde i ett par år, fast bara just som idé. 

För ja, nu blev det så att jag fortsatte med koftor. Kavajen blev aldrig använd. Och i dag är jag ganska nöjd med min koft-stil. Detta är kanske mitt sämsta köp någonsin. Denna kavaj är inte jag och har aldrig varit. Och ändå har den hängt kvar som den eviga påminnelsen om mitt felköp. MEN NU. Nu ryker den till stadsmissionen.

Lärdom: Lyssna på dig själv istället.

Ett liv utan TV?

Förutom att dra ner på shopping har jag sista tiden testat att dra ner på något annat: TV-tittande. Jag har inte varit någon extrem TV-tittare, men har ändå ägnat åtminstone en timme per kväll framför TV:n när barnen har somnat. Ofta jag både min man och jag klagat över tablåinnehållet och vissa kvällar har vi mest suttit och klagat på att det inte finns något att se. Ändå har vi suttit där, och tittat.

Samtidigt har jag ganska länge, troligen sedan jag blev mamma, haft en gnagande känsla av att jag inget får gjort. Inget som jag själv vill göra, som bara handlar om mig och ingen annan. Ingen ovanlig känsla för en nybliven förälder. Ofta kommer den dessutom hand i hand med ett dåligt samvete och en känsla av otillräcklighet. För visst finns en och annan mamma som självsäkert har talat om för en att "ingenting spelar någon roll längre sedan barnen föddes" eller liknande. Jo, det gör det. JAG finns kvar. Kanske har jag inte samma tid till mig själv längre, men jag vägrar att krympa mig själv.

I samma veva som jag började fundera över ett enklare och mer fokuserat liv, slog det mig: Den där timmen jag tittar på TV. DEN timmen är min! Så nu har jag faktiskt börjat stänga av TV:n och göra något annat ibland. Inte varje dag, men oftare än jag trodde från början. Både min man och jag har fått ny energi. Han till träning och modellbyggande. Jag till den här bloggen, en annan blogg ihop med ett gäng vänner, bakning, läsning och pysslande hemma. Och jag har blivit piggare på kuppen. Jag tror att jag bearbetar det som händer mig under dagen på ett bättre sätt om inte TV:n kommer emellan och fyller min hjärna med ny information som jag inte bett om.

Nu har det gått en tid sedan vi började stänga av TV:n och jag märker nu att vi börjar återkomma till den, som man brukar göra efter att nyhetens behag lagt sig. Men vi ska på det igen. För här är något jag verkligen tror kommer göra stor skillnad i hur jag mår, i min energi och min kreativitet.

Lugnet börjar lägga sig

Tro det eller ej, men jag börjar vänja mig vid att inte shoppa. Iallafall känns det just nu överkomligt, jag tänker inte så mycket på det längre. Går inte i affärer, kollar inte upp varor i olika webbutiker eller hänger på Tradera. Visst tänker jag ofta på saker jag vill ha, men inte på samma hetsiga sätt. Shoppa är inte den omedelbara lösningen på alla behov som dyker upp. För hur många gånger har det inte varit så, att när jag bara låter tiden gå lite, har jag ett par gardiner i lådan som passar jättebra i just det rummet. Eller så kan jag flytta runt bland gardinerna och vips så kändes hemmet nytt igen (nu låter det som om gardiner är min favorithobby, det stämmer inte, men principen!) Jag märker att det har hänt något och det tog ungefär en månad att hamna i detta stadium. Jag kallar mig på inget sätt omvandlad, men jag har tagit ett steg åt det håll jag vill. Nu återstår två månader och sedan vidare in i nästa stadium - det konsumtionsmedvetna. Jag kan, jag vill, jag vågar!

A dream come true

Kolla in vad som är på ingång i min trädgård! Ett alldeles eget växthus. Jag tackar min man. Jag har hållit utkik på Blocket ett tag, men inte hittat något. Så till slut satte min man in en annons i tidningen. Och hittade denna lilla pärla åt mig. Sju kvadratmeter i glas. Det är inte hämtat än. Men snart så.

Nu är det upp till bevis för mig som lätt får prestationsångest av saker som jag inte kan men som jag tänker att jag borde läsa in mig på. Att hitta ett lagom, lustfyllt förhållningssätt och ändå försöka lära mig lite mer.

Rensning i badrumsskåpet

Inspirerad av Minimalisterna gjorde jag en genomgång av mitt badrumsskåp idag. Jag har inte bilden av mig själv som särskilt fåfäng och skönhetsprodukter är inget stort intresse för mig, men jag blev ändå överaskad av den lista med produkter jag lyckades få fram.

Kemikalierensning av badrumsskåpet har jag haft i bakhuvudet som ett framtida projekt. Men nu, när jag ser vilken gedigen listan med produkter som finns i mitt skåp, finns det ingen anledning att vänta. Mindre prylar och mer eko - here we go!

I mitt badrumsskåp 21 januari 2014:

Rensades ut och kommer inte ersättas: 
Ansiktsvatten ACO: Använder aldrig. Rensas ut.
Ansiktsscrub från BodyShop: Använder aldrig, gammal.
Kroppsscrub från BodyShop: Använder aldrig, gammal. 
Nattkräm från apoteket: Knappt något kvar så den åkte, och jag kommer inte köpa en ny, dagkräm får räcka.
En parfym
Ögonbrynsfärg
Fem nagellack: Använder aldrig, får bara för mig att jag ska göra det ibland, slutar alltid med att jag tvättar bort det.
Nagellacksborttagning
Fotkräm: Olivolja funkar säkert bättre.
Hårspray: Onödigt. Jag är snygg ändå.
Hårpuder: Samma här.
Intimtvål, apoteket. Olivolja funkar säkert här med.

Kommer bytas ut mot bättre alternativ så snart de tagit slut: 
Rengöringskräm ACO: snart slut, kommer att bytas ut mot bättre alternativ
Dagkräm från apoteket: Behålls och byts ut mot bättre alternativ när den är slut.
Tre st solkrämer
Deo, Apoliva
Tre st bodylotion från diverse håll: Använder upp dem men kommer ersätta dem med olivolja.
Diverse sminkprodukter, underlagskräm, ögonskugga, kajalpenna: Byts ut efterhand. Använder dem så sällan.
Barnschampo, Barnängen KIDS, rosa flaska med stark doft: Åker fortare än kvickt. Tror inte ens jag kommer använda upp den på min dotter. Dumt köp och dumt val.
Barnduschtvål, Spöket Laban, samma här. 
Schampo och Balsam från Wella
Duschkräm från Palmolive.

På plussidan:
Olivolja: Mycket bra!
Ekologisk mascara från UNE, nyinköpt

Nej, jag vägrar byta mot bättre alternativ:
Min extra-starka deo från Apoteket: Där går gränsen.
En parfym vill jag ha kvar.
Torrschampo: Jag är inte där än. Det kanske kommer.

Sammanfattningsvis: En spännande kväll och en ny utmaning! Nu återstår att leta upp bättre alternativ.

SALE SALE SALE!

Jag skulle till systemet innan jag åkte hem i fredags och tvungen att gå en sväng genom stan. Hela stan var tapetserad med röda skyltar: "Halva priset på allt", "SALE, SALE, SALE", "70%"! Ärligt talat, och jag skäms nu, jag fick kämpa för att nonchalera dem. Jag har köpstopp. Och dessutom, jag behöver ingenting just nu. Men ändå... tänk om jag missar något?

Jag höll ut bra till en början. Sedan plötsligt, skulle bara gå igenom H&M på väg till bussen, lite snabbt, varför inte liksom? Sedan var det kört. Jag hittade billiga shorts till lilleman, 50 kr! Köpte två par. Och så ett par för 30 kr till E, liksom ett dubbelpack toppar till E för 50 kr. Och så T-shirts till N, 50 kr. Vi åker ju på solsemester i mars, blir perfekt, tänkte jag. NÖJD. (Det var ju inte till mig heller, så inget dåligt samvete, underbart!)

Jag funderade sen på bussen. Vad är det med mig och rea? Jag ÄLSKAR verkligen rea. Minst halva min garderob är inhandlad på rea eller second hand. Jag kom fram till följande saker:

Jag gillar att handla MYCKET saker. Komma hem med fulla kassar. Det är en skönt känsla i det. Det är lite som att tappa kontrollen, freaka ur, gå loss, äta för mycket smågodis. Shit vad galet, det var en märklig känsla när jag kom på detta, men det är helt sant. 

Jag har svårt att fokusera, att bestämma mig för vad jag gillar. Handla mycket = behöver inte bestämma sig. Fyller bara på, en rejäl bunt, alltid något som funkar. Måste jag köpa en tröja till mig för 500 kr istället för 10 för 50 spänn, vad ska jag välja då? Vad gillar jag? Vem är jag? Vilket märke är jag? Jag måste ta ett beslut och det är jobbigt. Tänk om jag väljer fel?

Jag är snål. Jag har svårt att unna mig saker. Jag har det hemifrån. Mina föräldrar handlar alltid på rea eller i lågprisbutiker. De frågar alltid vad saker kostar. Det ska vara BILLIGT, då är det bra.

Så här skulle jag vilja att det var:
Jag handlar nya kläder sällan, när jag handlar är det för att jag behöver något.
Jag handlar i några få utvalda butiker och springer inte runt på stan.
Jag handlar på Second hand, men kommer inte hem med kassar bara för att det är billigt. Därför, för second-hand-fynd gäller: En in - en ut.
Jag använder mina kläder och tar hand om dem.
Freaka ur är härligt, men kan göras på många andra sätt :)

Det var en intressant tankeställare.

Deppigt

Det är verkligen urtråkigt att inte få handla något. Jag vet inte hur många prylar jag tänkt på den senaste veckan som jag skulle vilja köpa. Det känns som om jag hela tiden tänker på saker jag skulle vilja ha. Nytt träningslinne, nya skor, byxor, gardiner, en köksassistent, nya tapeter i köket, nya glasögon, ny matta i hallen... Och då har det gått 15 dagar!

Jag suktar efter saker. Samtidigt som det känns galet. Jag HAR kläder. Jag HAR ett hem fullt med prylar. Varför vill jag bara ha mer, mer? Hemmet ska förfinas, jag ska förfinas, hela tiden. Inget är bra som det är. Mitt hem skulle kunna visa ännu mer vem jag är. Mina kläder skulle kunna ge en ännu bättre bild av mig själv, min garderob mer komplett, roligare, mer spännande. Så ja, jag behöver detta köpstopp. Något är sjukt, inte bara hos mig utan hos oss alla. Jag antar att detta är en fas jag måste igenom. Det deppiga i att inte få köpa något, det överdrivna självömkandet "mitt liv är slut", "vad ska jag nu göra" osv.

Det är lite deppigt just nu. Men jag kan ändå se att en process har startat, någonstans därinne. Den handlar om hur jag skulle vilja att det var. Mitt liv, mitt hem, min vardag. Och det är positivt. Tanken är ju att komma ur "det-här-är-sjukt"-tankarna och komma vidare till något positivt, konstruktivt. Sakta, sakta, har processen startat och jag är glad att det går sakta. För det här ska bli på riktigt, inga quick-fix denna gång, utan på RIKTIGT.

Aha-upplevelse

Det slog mig just väldigt tydligt att mitt trädgårdsintresse bygger på enkelhet, spontanitet, glädje, lust och frihet. Inga pekpinnar, inget nörderi eller drömmar om att bli någon trädgårdsexpert, inga genomtänka tankar om design eller trädgårdsplanering. Jag har nog med strategier, professionalitet och genomtänka beslut på jobbet. Snälla, inte hemma också. Jag vill vara FRI i trädgården. Kanske är AHA-upplevelser som detta vardagsmat för de flesta. För mig är det nya, spännande tankar.

Bäst på att vara sämst

Jag börjar mer och mer inse att en av nycklarna till ett enklare liv är att inte jämföra sig med andra. Kanske är det både den viktigaste och den svåraste nyckeln av dem alla.

Jag har känt mig lite hängig ett par dagar. Jag läser andra bloggar, inspirerande människor som verkligen gjort stora livsförändringar. Jag känner mig som en liten fis här ute i förorten med små drömmar som inte är tillräckligt stora, tillräckligt iögonfallande och imponerande. Jag köper fröer inför kommande odlingssäsong. Satsar på ännu mer i år och känner mig pirrig i hela kroppen när jag tänker på hur jag ska utöka och vilka nya grönsaker jag hoppas få fram. Så träffar jag en väldigt trädgårdsintresserad väninna som planerar ÄNNU mer. Och ännu svårarare. Se där, då är jag fisen i förorten igen. Inte tillräckligt avancerad för att vara en "riktig" odlingsmänniska.

Suck. Ja, jag hör ju själv hur det låter. Men det är svårt. Särskilt om man är en person som alltid haft lite för lätt för att se hur bra andra är, och inte varit lika bra på att boosta sig själv.

Kanske är detta min största utmaning.

Habegär

Idag var jag och käkade lunch med en kompis som är en riktig shopoholic. Givetvis tog vi en sväng i några klädbutiker innan hemgång. Och de här små darlingarna...hade jag inte köpstopp och lite bättre betalt skulle jag gärna ta hand om dem.

Men. Köpstoppet har pågått i sju dagar och jag är fortfarande deltidsarbetande statsanställd med bil- och huslån så även utan köpstopp lär flukta får bli min lott i livet. Dock, egentligen är det precis den typen av skor jag skulle vilja satsa på, hållbara och tidlösa skor man kan ha i tio år. Skinn, givetvis. "Du? Ha samma skor i tio år?!" kommenterade J. Jag ska allt visa honom! Det blir troligen billigare i längden, än att springa och köpa ett skitskor i syntet för 300 kr varje höst och vår. Om man bara ser till den ekonomiska aspekten.

Köpte också ett packe med trosor till E på rea. Det kändes sådär. Hon har väl egentligen så att hon klarar sig... Jag var däremot på väg att köpa ännu mer, så någon slags seger var det väl ändå.

Däremot berättade jag inte om mitt köpstopp för min shoppingälskande väninna. Varför? Är jag rädd att uppfattas som udda, eller kanske pretentiös? Jag vet inte. Det får jag återkomma om. 

Ofrivilligt utomhusliv

Jag är verkligen kass på att gå ut den här tiden på året. Troligen för att jag fryser så lätt och avskyr när det blåser. Det känns som att jag alltid är stel som en pinne utomhus den här årstiden. Trots detta, fick jag för mig att ta med barnen ut på utflykt idag. Det var väl något slags anfall av präktighet. Vi packade kaffe, varm choklad och smörgåsar och åkte till E:s favoritlekplats. Så fort vi kom dit ångrade jag mig. Det var en fruktansvärd snålblåst, ett lätt mörker och ett par plusgrader, inte tillräckligt kallt för att det ska vara mysigt kallt. Och jag kan inte säga att jag njöt av utflykten, det vore gravt ljug. Tyvärr måste man ju ibland skärpa till sig och visa för barnen att man åtminstone lite uthållig. Det var väl därför vi blev kvar.

Konstigt nog, blev vi kvar i tre timmar. Vi kände oss rejält urblåsta och trötta alla tre när vi satte oss i bilen för att åka hem. När jag kom hem och började med maten kände jag mig tillfredsställd på ett sätt jag inte gjort på länge. Nu funderar jag på varför det är så fasligt svårt att gå utanför dörren och hur mycket bättre jag skulle må om jag tog mig ut lite oftare. Uteliv ger en trötthet i kroppen som är så skön, och känns så naturlig. Jag gillar också att man kan se ut som skit när man är på utflykt, mössa på och fulaste skorna. Jag trivs i det. Och hur ska man egentligen kunna njuta av sommarvärme och sol om man inte lever med kontrasterna? Det finns inga argument för min lathet. Kanske får testa att utmana mig själv lite mer. För en utmaning är det. Jag tycker inte om det. Bara känslan efteråt.

Köp-fail

Jamen självklart. Upptäckte i går att N hade för små byxor. Han har legat mellan stl  92 och 98 ett tag och jag har anat att det snart är dags att börja byta ut hans garderob.Vad gjorde jag? Jo, slängde mig på tradera och hade inom en timme budat in ett par nya jeans till honom i nya storleken.

Idag kollade jag av en slump igenom E:s gamla avlagda kläder. Vad hittar jag där? Jo, fyra par byxor i stl 98 som nu efter att jag provat dem passar alldeles utmärkt på lillebror.

Okej, det handlar om 50 spänn, men det är grejen. Köpa nytt (eller begagnat) är så lätt, jag (och jag tror även de flesta av oss) går instinktivt mot den lösningen. Det ska gå snabbt och vi har inte tid eller energi att tänka över om det finns en annan, mer hållbar lösning. Nästa gång jag tycker att det är något "vi bara måste ha" ska jag pausa och öva mig på eftertänksamhet. N och E kommer inte att gå under av att vänta någon extra vecka på nya kläder.

Dags för köpstopp

Jag har funderat länge. Jag har vägt fram och tillbaka. Jag har ibland tänkt att det är för extremt och lite löjligt. Borde det inte bara räcka att bli lite mer medveten? Nej, det gör det inte. Ska det vara ska det vara. Nu kör jag all-in. Åminstone my way. Det blir ett slags köpstopp.

Syftet är att utmana och "rena" mig själv (Ja, det sista lät floskligt, jag erkänner.). Jag tror att jag ofta shoppar av fel anledningar, och att det är något annat jag behöver. Till exempel egentid, en stund av kreativitet, tänka eller en utflykt i naturen. Det får gärna bli lite jobbigt. Jag tror nämligen att när det blir lite jobbigt och när man är begränsad, då kommer kreativiteten fram. Det ska bli kul att se vad som händer. Jag börjar med tre månader, så får vi se sedan.

Här är mina regler för köpstoppet:
- Inga prylar eller kläder
- Förbrukningsmaterial är ok, dock ska antalet hygienprodukter minskas
- OM jag ABSOLUT behöver något (och då ska det vara en nödsituation, tex att något går sönder): Köp begagnat eller köp något jag kan ha i tio år, minst.
- Presenter är ok, vid födelsedagar. Tänk däremot på VAD, gärna en upplevelse. Gå-bort-presenter ska jag försöka göra själv.
- Barnen: Omfattas inte av köpstoppet. Däremot kommer jag att köpa mindre till dem och av det som är tvunget försöka köpa begagnat. 
- Saker som rör mina hobbys, ex trädgård, bakning, böcker: det är ok om det är rena växter, men inte prydnader, krukor osv. Samma gäller bakning. Böcker lånas på biblioteket.

Den stora nyårsrensningen

Nu är vi i gång. Förrådet har fått sig en rejäl omgång och jag har även rensat ut ganska mycket från skåp och hyllor. Jag är trött på gamla halvfula grejer inköpa alldeles för billigt på Rusta och IKEA. Jag vill ha saker som antingen är gjorda med kärlek och omsorg, eller ärvda och har en mening för mig bara därför.

J och jag gör en gemensam rensning just nu. Sedan kommer jag gå vidare med en månatlig utmaning. Hur många prylar som ska ut vet jag inte än. Men mindre prylar ska det bli.

Det som driver mig

Det har malt ett tag nu. Det är någonting i hur vi lever som känns så fel i magen.

Vi jobbar för att tjäna pengar och tjänar pengar för att konsumera. Vi konsumerar men eftersmaken är bitter. Vi söker efter något annat. Vi ser vad andra har. Vi börjar om. Ekorrhjulet går runt runt, vi stressar sönder oss och är aldrig nöjda. Vi har för lite tid och ork med det som verkligen betyder något. Vi renoverar sönder våra relationer. Vi ägnar sjukt mycket tid åt vårt utseende och hur det ser ut hemma. På kuppen har vi en miljö som är på väg mot katastrof.

Ja, det låter krasst och ja, jag låter jättepretentiös. Jag blir nästan trött på mig själv innan jag själv har startat. Men jag vill något annat. Jag vill inte vara styrd av prylar och yta. Jag vill jobba mindre och leva mer. Jag vill orka med mina barn när jag kommer hem från jobbet. Jag vill leva på ett sätt där åtminstone jag gör vad jag kan för att denna jord inte ska gå under av denna galna konsumtionshets.

Jag hatar präktighet och jag ska försöka att inte sätta mig på några höga hästar. Jag tänker göra så gott jag kan. Livet med man, jobb, småbarn och hus kommer kräva kompromisser. Men jag tänker att små steg är också steg.

Resan har börjat.