Jag har tidigare skrivit om mina tankar runt för mycket TV-tittande. Faktum är, och jag hatar att säga detta, jag är där igen. För mycket TV, för lite kreativitet, för lite egentid, tid för fria tankar, bearbetning.
Både min man J och jag har haft ganska tuffa månader. Mitt jobb har varit en dålig och energikrävande miljö en längre tid. Sista månaden det har kulminerat och konflikterna som legat och pyrt länge kommit upp till ytan. Det tar kraft och energi, mer än jag trodde. (Jag har aldrig varit där förr, all respekt till människor som blir utbrända och sjukskriva av dålig arbetsmiljö.) Min man har haft tokmycket att göra. Stress, alltså. Han kom hem en dag och sa att han "glömt" att äta lunch. Det är inte bra. Vi har varit trötta på kvällarna, urlakade, våra jobb har tagit långt mer kraft än vi vill att de ska ta. Och vad gör vi? Jo, vi orkar inget annat än att titta på TV. Eller i vårt fall, TV-serier på Netflix.
Det är så intressant. Just då, när vi verkligen behöver få tänka, få rätsida på livet, komma tillbaka, återhämta oss, just då, orkar vi inte. Just då, väljer vi TV:n. Det är märkligt. Jag tänker på barnen och deras dataspelande och Ipad-ande, som vi vuxna ofta är så negativt inställda till. "De ska inte sitta inne och spela, de ska vara ute och leka". Vi är inte bättre vi vuxna. Så fort livet är lite jobbigt, vill vi också bli passiva och bli underhållna. Okej, jag generaliserar. Men jag tycket det är intressant. Just när vi behöver det som mest, den fria, tysta tiden, väljer vi bort den.
Så vad händer här hemma? Jo, vi ska upp i sadeln igen. Ikväll är TV:n avstängd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar