Lugnet börjar lägga sig

Tro det eller ej, men jag börjar vänja mig vid att inte shoppa. Iallafall känns det just nu överkomligt, jag tänker inte så mycket på det längre. Går inte i affärer, kollar inte upp varor i olika webbutiker eller hänger på Tradera. Visst tänker jag ofta på saker jag vill ha, men inte på samma hetsiga sätt. Shoppa är inte den omedelbara lösningen på alla behov som dyker upp. För hur många gånger har det inte varit så, att när jag bara låter tiden gå lite, har jag ett par gardiner i lådan som passar jättebra i just det rummet. Eller så kan jag flytta runt bland gardinerna och vips så kändes hemmet nytt igen (nu låter det som om gardiner är min favorithobby, det stämmer inte, men principen!) Jag märker att det har hänt något och det tog ungefär en månad att hamna i detta stadium. Jag kallar mig på inget sätt omvandlad, men jag har tagit ett steg åt det håll jag vill. Nu återstår två månader och sedan vidare in i nästa stadium - det konsumtionsmedvetna. Jag kan, jag vill, jag vågar!

A dream come true

Kolla in vad som är på ingång i min trädgård! Ett alldeles eget växthus. Jag tackar min man. Jag har hållit utkik på Blocket ett tag, men inte hittat något. Så till slut satte min man in en annons i tidningen. Och hittade denna lilla pärla åt mig. Sju kvadratmeter i glas. Det är inte hämtat än. Men snart så.

Nu är det upp till bevis för mig som lätt får prestationsångest av saker som jag inte kan men som jag tänker att jag borde läsa in mig på. Att hitta ett lagom, lustfyllt förhållningssätt och ändå försöka lära mig lite mer.

Rensning i badrumsskåpet

Inspirerad av Minimalisterna gjorde jag en genomgång av mitt badrumsskåp idag. Jag har inte bilden av mig själv som särskilt fåfäng och skönhetsprodukter är inget stort intresse för mig, men jag blev ändå överaskad av den lista med produkter jag lyckades få fram.

Kemikalierensning av badrumsskåpet har jag haft i bakhuvudet som ett framtida projekt. Men nu, när jag ser vilken gedigen listan med produkter som finns i mitt skåp, finns det ingen anledning att vänta. Mindre prylar och mer eko - here we go!

I mitt badrumsskåp 21 januari 2014:

Rensades ut och kommer inte ersättas: 
Ansiktsvatten ACO: Använder aldrig. Rensas ut.
Ansiktsscrub från BodyShop: Använder aldrig, gammal.
Kroppsscrub från BodyShop: Använder aldrig, gammal. 
Nattkräm från apoteket: Knappt något kvar så den åkte, och jag kommer inte köpa en ny, dagkräm får räcka.
En parfym
Ögonbrynsfärg
Fem nagellack: Använder aldrig, får bara för mig att jag ska göra det ibland, slutar alltid med att jag tvättar bort det.
Nagellacksborttagning
Fotkräm: Olivolja funkar säkert bättre.
Hårspray: Onödigt. Jag är snygg ändå.
Hårpuder: Samma här.
Intimtvål, apoteket. Olivolja funkar säkert här med.

Kommer bytas ut mot bättre alternativ så snart de tagit slut: 
Rengöringskräm ACO: snart slut, kommer att bytas ut mot bättre alternativ
Dagkräm från apoteket: Behålls och byts ut mot bättre alternativ när den är slut.
Tre st solkrämer
Deo, Apoliva
Tre st bodylotion från diverse håll: Använder upp dem men kommer ersätta dem med olivolja.
Diverse sminkprodukter, underlagskräm, ögonskugga, kajalpenna: Byts ut efterhand. Använder dem så sällan.
Barnschampo, Barnängen KIDS, rosa flaska med stark doft: Åker fortare än kvickt. Tror inte ens jag kommer använda upp den på min dotter. Dumt köp och dumt val.
Barnduschtvål, Spöket Laban, samma här. 
Schampo och Balsam från Wella
Duschkräm från Palmolive.

På plussidan:
Olivolja: Mycket bra!
Ekologisk mascara från UNE, nyinköpt

Nej, jag vägrar byta mot bättre alternativ:
Min extra-starka deo från Apoteket: Där går gränsen.
En parfym vill jag ha kvar.
Torrschampo: Jag är inte där än. Det kanske kommer.

Sammanfattningsvis: En spännande kväll och en ny utmaning! Nu återstår att leta upp bättre alternativ.

SALE SALE SALE!

Jag skulle till systemet innan jag åkte hem i fredags och tvungen att gå en sväng genom stan. Hela stan var tapetserad med röda skyltar: "Halva priset på allt", "SALE, SALE, SALE", "70%"! Ärligt talat, och jag skäms nu, jag fick kämpa för att nonchalera dem. Jag har köpstopp. Och dessutom, jag behöver ingenting just nu. Men ändå... tänk om jag missar något?

Jag höll ut bra till en början. Sedan plötsligt, skulle bara gå igenom H&M på väg till bussen, lite snabbt, varför inte liksom? Sedan var det kört. Jag hittade billiga shorts till lilleman, 50 kr! Köpte två par. Och så ett par för 30 kr till E, liksom ett dubbelpack toppar till E för 50 kr. Och så T-shirts till N, 50 kr. Vi åker ju på solsemester i mars, blir perfekt, tänkte jag. NÖJD. (Det var ju inte till mig heller, så inget dåligt samvete, underbart!)

Jag funderade sen på bussen. Vad är det med mig och rea? Jag ÄLSKAR verkligen rea. Minst halva min garderob är inhandlad på rea eller second hand. Jag kom fram till följande saker:

Jag gillar att handla MYCKET saker. Komma hem med fulla kassar. Det är en skönt känsla i det. Det är lite som att tappa kontrollen, freaka ur, gå loss, äta för mycket smågodis. Shit vad galet, det var en märklig känsla när jag kom på detta, men det är helt sant. 

Jag har svårt att fokusera, att bestämma mig för vad jag gillar. Handla mycket = behöver inte bestämma sig. Fyller bara på, en rejäl bunt, alltid något som funkar. Måste jag köpa en tröja till mig för 500 kr istället för 10 för 50 spänn, vad ska jag välja då? Vad gillar jag? Vem är jag? Vilket märke är jag? Jag måste ta ett beslut och det är jobbigt. Tänk om jag väljer fel?

Jag är snål. Jag har svårt att unna mig saker. Jag har det hemifrån. Mina föräldrar handlar alltid på rea eller i lågprisbutiker. De frågar alltid vad saker kostar. Det ska vara BILLIGT, då är det bra.

Så här skulle jag vilja att det var:
Jag handlar nya kläder sällan, när jag handlar är det för att jag behöver något.
Jag handlar i några få utvalda butiker och springer inte runt på stan.
Jag handlar på Second hand, men kommer inte hem med kassar bara för att det är billigt. Därför, för second-hand-fynd gäller: En in - en ut.
Jag använder mina kläder och tar hand om dem.
Freaka ur är härligt, men kan göras på många andra sätt :)

Det var en intressant tankeställare.

Deppigt

Det är verkligen urtråkigt att inte få handla något. Jag vet inte hur många prylar jag tänkt på den senaste veckan som jag skulle vilja köpa. Det känns som om jag hela tiden tänker på saker jag skulle vilja ha. Nytt träningslinne, nya skor, byxor, gardiner, en köksassistent, nya tapeter i köket, nya glasögon, ny matta i hallen... Och då har det gått 15 dagar!

Jag suktar efter saker. Samtidigt som det känns galet. Jag HAR kläder. Jag HAR ett hem fullt med prylar. Varför vill jag bara ha mer, mer? Hemmet ska förfinas, jag ska förfinas, hela tiden. Inget är bra som det är. Mitt hem skulle kunna visa ännu mer vem jag är. Mina kläder skulle kunna ge en ännu bättre bild av mig själv, min garderob mer komplett, roligare, mer spännande. Så ja, jag behöver detta köpstopp. Något är sjukt, inte bara hos mig utan hos oss alla. Jag antar att detta är en fas jag måste igenom. Det deppiga i att inte få köpa något, det överdrivna självömkandet "mitt liv är slut", "vad ska jag nu göra" osv.

Det är lite deppigt just nu. Men jag kan ändå se att en process har startat, någonstans därinne. Den handlar om hur jag skulle vilja att det var. Mitt liv, mitt hem, min vardag. Och det är positivt. Tanken är ju att komma ur "det-här-är-sjukt"-tankarna och komma vidare till något positivt, konstruktivt. Sakta, sakta, har processen startat och jag är glad att det går sakta. För det här ska bli på riktigt, inga quick-fix denna gång, utan på RIKTIGT.

Aha-upplevelse

Det slog mig just väldigt tydligt att mitt trädgårdsintresse bygger på enkelhet, spontanitet, glädje, lust och frihet. Inga pekpinnar, inget nörderi eller drömmar om att bli någon trädgårdsexpert, inga genomtänka tankar om design eller trädgårdsplanering. Jag har nog med strategier, professionalitet och genomtänka beslut på jobbet. Snälla, inte hemma också. Jag vill vara FRI i trädgården. Kanske är AHA-upplevelser som detta vardagsmat för de flesta. För mig är det nya, spännande tankar.

Bäst på att vara sämst

Jag börjar mer och mer inse att en av nycklarna till ett enklare liv är att inte jämföra sig med andra. Kanske är det både den viktigaste och den svåraste nyckeln av dem alla.

Jag har känt mig lite hängig ett par dagar. Jag läser andra bloggar, inspirerande människor som verkligen gjort stora livsförändringar. Jag känner mig som en liten fis här ute i förorten med små drömmar som inte är tillräckligt stora, tillräckligt iögonfallande och imponerande. Jag köper fröer inför kommande odlingssäsong. Satsar på ännu mer i år och känner mig pirrig i hela kroppen när jag tänker på hur jag ska utöka och vilka nya grönsaker jag hoppas få fram. Så träffar jag en väldigt trädgårdsintresserad väninna som planerar ÄNNU mer. Och ännu svårarare. Se där, då är jag fisen i förorten igen. Inte tillräckligt avancerad för att vara en "riktig" odlingsmänniska.

Suck. Ja, jag hör ju själv hur det låter. Men det är svårt. Särskilt om man är en person som alltid haft lite för lätt för att se hur bra andra är, och inte varit lika bra på att boosta sig själv.

Kanske är detta min största utmaning.

Habegär

Idag var jag och käkade lunch med en kompis som är en riktig shopoholic. Givetvis tog vi en sväng i några klädbutiker innan hemgång. Och de här små darlingarna...hade jag inte köpstopp och lite bättre betalt skulle jag gärna ta hand om dem.

Men. Köpstoppet har pågått i sju dagar och jag är fortfarande deltidsarbetande statsanställd med bil- och huslån så även utan köpstopp lär flukta får bli min lott i livet. Dock, egentligen är det precis den typen av skor jag skulle vilja satsa på, hållbara och tidlösa skor man kan ha i tio år. Skinn, givetvis. "Du? Ha samma skor i tio år?!" kommenterade J. Jag ska allt visa honom! Det blir troligen billigare i längden, än att springa och köpa ett skitskor i syntet för 300 kr varje höst och vår. Om man bara ser till den ekonomiska aspekten.

Köpte också ett packe med trosor till E på rea. Det kändes sådär. Hon har väl egentligen så att hon klarar sig... Jag var däremot på väg att köpa ännu mer, så någon slags seger var det väl ändå.

Däremot berättade jag inte om mitt köpstopp för min shoppingälskande väninna. Varför? Är jag rädd att uppfattas som udda, eller kanske pretentiös? Jag vet inte. Det får jag återkomma om. 

Ofrivilligt utomhusliv

Jag är verkligen kass på att gå ut den här tiden på året. Troligen för att jag fryser så lätt och avskyr när det blåser. Det känns som att jag alltid är stel som en pinne utomhus den här årstiden. Trots detta, fick jag för mig att ta med barnen ut på utflykt idag. Det var väl något slags anfall av präktighet. Vi packade kaffe, varm choklad och smörgåsar och åkte till E:s favoritlekplats. Så fort vi kom dit ångrade jag mig. Det var en fruktansvärd snålblåst, ett lätt mörker och ett par plusgrader, inte tillräckligt kallt för att det ska vara mysigt kallt. Och jag kan inte säga att jag njöt av utflykten, det vore gravt ljug. Tyvärr måste man ju ibland skärpa till sig och visa för barnen att man åtminstone lite uthållig. Det var väl därför vi blev kvar.

Konstigt nog, blev vi kvar i tre timmar. Vi kände oss rejält urblåsta och trötta alla tre när vi satte oss i bilen för att åka hem. När jag kom hem och började med maten kände jag mig tillfredsställd på ett sätt jag inte gjort på länge. Nu funderar jag på varför det är så fasligt svårt att gå utanför dörren och hur mycket bättre jag skulle må om jag tog mig ut lite oftare. Uteliv ger en trötthet i kroppen som är så skön, och känns så naturlig. Jag gillar också att man kan se ut som skit när man är på utflykt, mössa på och fulaste skorna. Jag trivs i det. Och hur ska man egentligen kunna njuta av sommarvärme och sol om man inte lever med kontrasterna? Det finns inga argument för min lathet. Kanske får testa att utmana mig själv lite mer. För en utmaning är det. Jag tycker inte om det. Bara känslan efteråt.

Köp-fail

Jamen självklart. Upptäckte i går att N hade för små byxor. Han har legat mellan stl  92 och 98 ett tag och jag har anat att det snart är dags att börja byta ut hans garderob.Vad gjorde jag? Jo, slängde mig på tradera och hade inom en timme budat in ett par nya jeans till honom i nya storleken.

Idag kollade jag av en slump igenom E:s gamla avlagda kläder. Vad hittar jag där? Jo, fyra par byxor i stl 98 som nu efter att jag provat dem passar alldeles utmärkt på lillebror.

Okej, det handlar om 50 spänn, men det är grejen. Köpa nytt (eller begagnat) är så lätt, jag (och jag tror även de flesta av oss) går instinktivt mot den lösningen. Det ska gå snabbt och vi har inte tid eller energi att tänka över om det finns en annan, mer hållbar lösning. Nästa gång jag tycker att det är något "vi bara måste ha" ska jag pausa och öva mig på eftertänksamhet. N och E kommer inte att gå under av att vänta någon extra vecka på nya kläder.

Dags för köpstopp

Jag har funderat länge. Jag har vägt fram och tillbaka. Jag har ibland tänkt att det är för extremt och lite löjligt. Borde det inte bara räcka att bli lite mer medveten? Nej, det gör det inte. Ska det vara ska det vara. Nu kör jag all-in. Åminstone my way. Det blir ett slags köpstopp.

Syftet är att utmana och "rena" mig själv (Ja, det sista lät floskligt, jag erkänner.). Jag tror att jag ofta shoppar av fel anledningar, och att det är något annat jag behöver. Till exempel egentid, en stund av kreativitet, tänka eller en utflykt i naturen. Det får gärna bli lite jobbigt. Jag tror nämligen att när det blir lite jobbigt och när man är begränsad, då kommer kreativiteten fram. Det ska bli kul att se vad som händer. Jag börjar med tre månader, så får vi se sedan.

Här är mina regler för köpstoppet:
- Inga prylar eller kläder
- Förbrukningsmaterial är ok, dock ska antalet hygienprodukter minskas
- OM jag ABSOLUT behöver något (och då ska det vara en nödsituation, tex att något går sönder): Köp begagnat eller köp något jag kan ha i tio år, minst.
- Presenter är ok, vid födelsedagar. Tänk däremot på VAD, gärna en upplevelse. Gå-bort-presenter ska jag försöka göra själv.
- Barnen: Omfattas inte av köpstoppet. Däremot kommer jag att köpa mindre till dem och av det som är tvunget försöka köpa begagnat. 
- Saker som rör mina hobbys, ex trädgård, bakning, böcker: det är ok om det är rena växter, men inte prydnader, krukor osv. Samma gäller bakning. Böcker lånas på biblioteket.

Den stora nyårsrensningen

Nu är vi i gång. Förrådet har fått sig en rejäl omgång och jag har även rensat ut ganska mycket från skåp och hyllor. Jag är trött på gamla halvfula grejer inköpa alldeles för billigt på Rusta och IKEA. Jag vill ha saker som antingen är gjorda med kärlek och omsorg, eller ärvda och har en mening för mig bara därför.

J och jag gör en gemensam rensning just nu. Sedan kommer jag gå vidare med en månatlig utmaning. Hur många prylar som ska ut vet jag inte än. Men mindre prylar ska det bli.

Det som driver mig

Det har malt ett tag nu. Det är någonting i hur vi lever som känns så fel i magen.

Vi jobbar för att tjäna pengar och tjänar pengar för att konsumera. Vi konsumerar men eftersmaken är bitter. Vi söker efter något annat. Vi ser vad andra har. Vi börjar om. Ekorrhjulet går runt runt, vi stressar sönder oss och är aldrig nöjda. Vi har för lite tid och ork med det som verkligen betyder något. Vi renoverar sönder våra relationer. Vi ägnar sjukt mycket tid åt vårt utseende och hur det ser ut hemma. På kuppen har vi en miljö som är på väg mot katastrof.

Ja, det låter krasst och ja, jag låter jättepretentiös. Jag blir nästan trött på mig själv innan jag själv har startat. Men jag vill något annat. Jag vill inte vara styrd av prylar och yta. Jag vill jobba mindre och leva mer. Jag vill orka med mina barn när jag kommer hem från jobbet. Jag vill leva på ett sätt där åtminstone jag gör vad jag kan för att denna jord inte ska gå under av denna galna konsumtionshets.

Jag hatar präktighet och jag ska försöka att inte sätta mig på några höga hästar. Jag tänker göra så gott jag kan. Livet med man, jobb, småbarn och hus kommer kräva kompromisser. Men jag tänker att små steg är också steg.

Resan har börjat.