Idag var jag och käkade lunch med en kompis som är en riktig shopoholic. Givetvis tog vi en sväng i några klädbutiker innan hemgång. Och de här små darlingarna...hade jag inte köpstopp och lite bättre betalt skulle jag gärna ta hand om dem.Men. Köpstoppet har pågått i sju dagar och jag är fortfarande deltidsarbetande statsanställd med bil- och huslån så även utan köpstopp lär flukta får bli min lott i livet. Dock, egentligen är det precis den typen av skor jag skulle vilja satsa på, hållbara och tidlösa skor man kan ha i tio år. Skinn, givetvis. "Du? Ha samma skor i tio år?!" kommenterade J. Jag ska allt visa honom! Det blir troligen billigare i längden, än att springa och köpa ett skitskor i syntet för 300 kr varje höst och vår. Om man bara ser till den ekonomiska aspekten.
Köpte också ett packe med trosor till E på rea. Det kändes sådär. Hon har väl egentligen så att hon klarar sig... Jag var däremot på väg att köpa ännu mer, så någon slags seger var det väl ändå.
Däremot berättade jag inte om mitt köpstopp för min shoppingälskande väninna. Varför? Är jag rädd att uppfattas som udda, eller kanske pretentiös? Jag vet inte. Det får jag återkomma om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar