Bekännelse

Jag har en öm punkt när det gäller shopping. Det är smycken. Silversmycken, örhängen, bijouterier... När jag storrensade för några veckor sedan rensade jag ur massor med (oäkta) smycken men jag ska erkänna, jag har en hel del kvar.

Det konstiga är att jag använder inte särskilt mycket smycken. Kanske något per dag, men inte alltid. Och billiga bijouterier känner jag mig oftast just billig i. Mot bakgrund av det är det ju konstigt att jag alltid dras till smyckeshyllan när jag är i klädaffärer. Och jag ska erkänna, under min vecka på Gran Canaria lyckades jag dra med mig två halsband hem och en ring. TROTS att jag fortfarande har min idé om att inte samla på mig saker, att rensa ännu mer och att undvika onödig shopping. Visst är det konstigt?

Jag funderar lite på vad det är jag dras till. Det måste ju vara något estetiskt, det vackra, formerna. Kanske kan jag få utlopp för det på något annat sätt. Eller kan jag börja göra egna smycken istället? Eller köpa mer kvalitet och hantverk? Jag tror inte på att strypa det som gör mig lycklig. Men jag ser ju själv att det konsumtionsmönster jag har just nu inte riktigt är hållbart...